änglahund
Cindy har somnat in idag. nästan 11år gammal. hon skulle fylla 11 år imorgon 23/6. hon har haft ett bra liv hos oss och vi har fått så mycket kärlek från henne. jag är glad att hon fick somna in hemma i sin säng. jag kunde inte ha önskat henne något bättre.
fasan fanns för att behöva ta ett beslut om att låta henne somna in av en spruta.
mammas änglahund har det bra nu, ingen smärta, ingen rädsla för att svimma av. hon hade hjärtfel.
diskussioner pågår om vart hon ska begravas. jag hoppas att det blir under den vita syrenbusken. ett ställe på vår gård som vi tycker mycket om. en plats som är fin i våra tankar. många fotografier har tagits med de vita syrenerna i bakgrunden.
allt verkar hända i juni 2008.
jag har blivit BRIS-mejl jourare, jag har gjort klart mina kurser för läsåret 07/08 det blev 3 stycken om 30hp, jag har varit till Blge och firat mor och syster på födelsedagen, vi har haft besök av en cyklande Jess, Johanna och jag har slitit våra hår för att försöka få klart semesterschemat till vikarierna och det har varit blod, svett och tårar för att få ihop det efter alla ändringar som hela tiden kom in så fort vi trodde att vi var klara, Kristofer och jag åkte till London i 4 intenvisa dagar....
gick på Camden market, Madame Toussau, London Eye, London Tower Bridge, mkt tunnelbana och lite shopping...mkt mat!
.....packade om i Linkan, körde upp till Örebro spenderade några timmar där, vidare för en natt i Blge, upp till Leksand på midsommar och tältade i regn/solsken (in-ut principen tänk Snowroller), såg stången resas i år - tänkt att vi missade det förra året när det tar så tid för den att komma upp ca 25meter och 400kg, dansade hela varvet runt stången och var rätt nöjda, skrämde bort myggen med engångsgrillen och korv m bröd.
...hann säga hejdå till Cindy vid ett stopp i Blge på väg hem efter drop off av alla.
midsommar sägs vara magisk men jag tycker mest den har varit mysko ;)
det händer skumma saker nu, månaden är inte slut än det återstår en vecka...
dagen har snart förflutit. sedan jag fick mammas samtal har ett ljus brunnit vid kortet av familjens kärna och höjdpunkt. tårarna kommer i en jämn stöm och färgar hela mitt ansikte i en tomatröd färg. tankarna hänger inte med. jag förstår inte. och ändå faller tårarna. jag känner inget i hjärtat. men ändå gråter jag.
jag tänker på den där kvällen -97 då mamma och pappa äntligen kom hem från en utlandssemester de tillbringat utan oss barn. vi skulle hämta upp en överraskning tillsammans med pappa som vi skulle ge till mamma. lillasyster som är olidligt nyfiken försökte tjata sig fram till vad denna överraskning kunde vara men pappa teg som muren. en hund säger jag. och två par förvånade ögon tittar på mig. min far tvekar tillräckligt länge för att lillasyster ska fatta galoppen och börjar tjata "är det en hund?" ska vi skaffa en hund? självklart visste min mor om detta, hemlighetsmakeriet var för att hålla tjat på avstånd.
vid 21-tiden åkte vi iväg och hämtade denna lilla varelse som var så mjuk och go. hon var så liten, med små små hängande öron. hon blev mammas med en gång. hon somnade tätt intill halsen på mamma varje kväll i fotöljen framför tvn. saken var redan avgjord, hon var vår lilla bebis och dömd till att bli bortskämd.
när hon fortfarande var i sin ungdom brukade hon retas med oss. när hon gick lös och vi ville få in henne hoppade hon runt och skällde och fick oss att jaga henne. hon älskade solen och frös på vintern. när det regnade ville hon inte gå ut. vi fick ställa ut henne i regnet och stanna där med henne. hon var förnäm.
ett år senare kom Macy. den av dem som jag var först att hålla och gav namn till. hon som blev utskälld av Cindy när hon kom hem så lillasyster grät och bad oss skicka tillbaka henne för att hon gjorde Cindy så elak. men det hela gick över ganska snart och de har varit följeslagare sedan dess. hur ska det gå för henne? mitt flummiga lilla charmtroll som vi trodde var så cool men egentligen är rätt mesig. hon som inte tycker om andra hundar. hon som alltid gick bakom Cindy.
det svåraste med husdjur är att vi överlever dem ändå längtar jag så otroligt till mitt eget. hon som ska bli min trogna vän tills döden skiljer oss åt.
jag ska samla mig. det finns saker att fokusera på.
jag har inte gjort mycket åt städningen idag. den bomb placerades i resväskan och campingutrustningen och allt flög ut över hela lägenheten. men jag har valt att inte se den. nu går den inte längre att undvika. morföräldrarna kommer på besök imorgon efter en lång process av övertalning. jag vill att allt ska vara tipp topp.
rock-skiva på låg volym i detta öde studentområde kanske får upp humöret något...
