alternativt liv..
hörde lite kort på radion i morse att de ville att man skulle ringa eller skriva in och berätta om vändpunkter i livet och berätta hur dessa kunde ha bidragit till ett alternativt liv eller att de bidragit till att man fick ett helt annat liv kanske man skulle kunna säga...
jag har funderat på det där... det finns ganska många händelser som kunde ha gjort mitt liv helt annorlunda...
för att börja från början...
nu vet jag inte riktigt hur mina föräldrar resonerade när jag skulle bli till...om det fanns någon annan tanke. men faktum är att jag skulle lika gärna ha kunnat växa upp i Skottland och semestrat i Sverige till och från.
om det hade varit möjligt hade jag haft två medborgarskap. men det gick inte så jag fick nöjas med att bli enbart svensk. min far är fortfarande brittisk medborgare och jag hade fått dubbla om inte lagar och regler sagt annat...
jag kunde ha växt upp på en rad andra ställen i Blge än där jag faktiskt växte upp. om jag hade växt upp i Medväga kanske jag hade växt upp med J & D mycket tidigare... nu hade jag ju ändå turen att få lära känna dessa två herrar.
och detta tack vare att jag gick på dagis (det hette dagis när jag gick....förskola för den som är petig) just där jag gick. gick då med en kille som sedan flyttade någon gång vid 6-års åldern ungefär... samma kille som jag hade på min vänstra sida på lekiskortet. samma kille som surfat in på min lunarsida utan att veta vem jag egentligen var. tack vare mitt elefantminne (en elefant glömmer aldrig) träffades vi igen 12 år senare och blev ett par under en period.
mycket kunde ha varit annorlunda i den relationen. vi kunde ha blivit sambor. vi kunde ha varit förlovade om jag inte hade sagt nej och tyckt att det var på tok förtidigt. vilket iof var helt rätt eftersom jag inte gift mig med samma kille och ingen annan heller för den delen trots en massa grupptryck!
men dessförinnan när jag var i mellanstadieåldern kunde vårt gästspel utomlands ha blivit längre än 1,5 år om det varit så att skolan i öknen hade fått tillstånd att öppna. fler familjer hade kanske flyttat dit och vi blivit kvar längre.
istället flyttade vi hem för att jag skulle börja 7:an och skolgången krävde något mer än den improvisation min mor höll i.
jag kunde ha gått samhällsprogrammet på gymnasiet istället för natur. jag kunde ha gått natur-miljö istället för natur-natur som jag gjorde. det avgörande var att kemi, biologi och fysik var oerhört intressant på högstadiet och lärare kunde jag ju bli vare sig jag gick på sam eller natur..så natur blev det. mor tyckte såklart att jag skulle gå sam...så lite trots var det nog kanske också? jag har nog alltid gått min egen väg.
men lärare skulle jag bli. jag kunde ha flyttat till en annan stad och studerat. men det där med att bo hemma verkade ändå rätt bra. och det var det. ett tag. men just då fanns det nog inget direkt vägskäl. jag minns det inte som så att jag vägde mellan att bo kvar eller flytta. men med facit i hand hade jag flyttat på direkten av både det ena och det andra skälet.
när jag var färdig utbildad var jag på väg mot Uppsala eller Örebro men det var mest mot Uppsala där jag hade börjat få kontakt mot jobbtillfällen..
jag hann inte ens få ut min examen förren jag träffade Han. På en skidresa så lång från killar vi skulle komma. 6 månader senare blev det ändå Örebro. staden hade funnits i min tankar. Mile fanns där.
skulle egentligen ha jobbat som lärare men halkade in i förskolan och fastnade för arbetssättet och de underbara ungarna.
trodde att jag skulle bli kvar där ett tag. men lotten ville annat. pga studier flyttade vi tillsammans. när det gällde det nya jobbet fanns det egentligen inga alternativ. jag ville ha det här jobbet. basta. och så blev det.
jag har funderat på det där... det finns ganska många händelser som kunde ha gjort mitt liv helt annorlunda...
för att börja från början...
nu vet jag inte riktigt hur mina föräldrar resonerade när jag skulle bli till...om det fanns någon annan tanke. men faktum är att jag skulle lika gärna ha kunnat växa upp i Skottland och semestrat i Sverige till och från.
om det hade varit möjligt hade jag haft två medborgarskap. men det gick inte så jag fick nöjas med att bli enbart svensk. min far är fortfarande brittisk medborgare och jag hade fått dubbla om inte lagar och regler sagt annat...
jag kunde ha växt upp på en rad andra ställen i Blge än där jag faktiskt växte upp. om jag hade växt upp i Medväga kanske jag hade växt upp med J & D mycket tidigare... nu hade jag ju ändå turen att få lära känna dessa två herrar.
och detta tack vare att jag gick på dagis (det hette dagis när jag gick....förskola för den som är petig) just där jag gick. gick då med en kille som sedan flyttade någon gång vid 6-års åldern ungefär... samma kille som jag hade på min vänstra sida på lekiskortet. samma kille som surfat in på min lunarsida utan att veta vem jag egentligen var. tack vare mitt elefantminne (en elefant glömmer aldrig) träffades vi igen 12 år senare och blev ett par under en period.
mycket kunde ha varit annorlunda i den relationen. vi kunde ha blivit sambor. vi kunde ha varit förlovade om jag inte hade sagt nej och tyckt att det var på tok förtidigt. vilket iof var helt rätt eftersom jag inte gift mig med samma kille och ingen annan heller för den delen trots en massa grupptryck!
men dessförinnan när jag var i mellanstadieåldern kunde vårt gästspel utomlands ha blivit längre än 1,5 år om det varit så att skolan i öknen hade fått tillstånd att öppna. fler familjer hade kanske flyttat dit och vi blivit kvar längre.
istället flyttade vi hem för att jag skulle börja 7:an och skolgången krävde något mer än den improvisation min mor höll i.
jag kunde ha gått samhällsprogrammet på gymnasiet istället för natur. jag kunde ha gått natur-miljö istället för natur-natur som jag gjorde. det avgörande var att kemi, biologi och fysik var oerhört intressant på högstadiet och lärare kunde jag ju bli vare sig jag gick på sam eller natur..så natur blev det. mor tyckte såklart att jag skulle gå sam...så lite trots var det nog kanske också? jag har nog alltid gått min egen väg.
men lärare skulle jag bli. jag kunde ha flyttat till en annan stad och studerat. men det där med att bo hemma verkade ändå rätt bra. och det var det. ett tag. men just då fanns det nog inget direkt vägskäl. jag minns det inte som så att jag vägde mellan att bo kvar eller flytta. men med facit i hand hade jag flyttat på direkten av både det ena och det andra skälet.
när jag var färdig utbildad var jag på väg mot Uppsala eller Örebro men det var mest mot Uppsala där jag hade börjat få kontakt mot jobbtillfällen..
jag hann inte ens få ut min examen förren jag träffade Han. På en skidresa så lång från killar vi skulle komma. 6 månader senare blev det ändå Örebro. staden hade funnits i min tankar. Mile fanns där.
skulle egentligen ha jobbat som lärare men halkade in i förskolan och fastnade för arbetssättet och de underbara ungarna.
trodde att jag skulle bli kvar där ett tag. men lotten ville annat. pga studier flyttade vi tillsammans. när det gällde det nya jobbet fanns det egentligen inga alternativ. jag ville ha det här jobbet. basta. och så blev det.
Kommentarer
Trackback
