det var kalas på Kalas
jag får börja med att tacka grabbarna för din/deras kommentar. lite svårt att veta hur kollektivt skrivet inlägget är. kan misstänka vissa mer än andra kanske.
igår var det Kalasmottagning på Cloetta. Inför kvällen var det kämpigt. Tokstressade redan på måndagen då jag började fixa med min inlämningsuppgift i Handikappvetnskapen som skickades in på tisdag kväll. Under samma tisdag kväll hann jag med att tvätta också. Lite sömn blev det.
Onsdagen ägnades åt arbete, en snabb sväng på stan medan jag väntade på att Jompan skulle sluta. Blåste till Linkan för att hämta upp maten som bestod av 8 pizzor. SNABBT hem och byta om fixa fixa och slänga i sig en bit pizza och så off.
Anlände till Cloetta med rejäl spänningshuvudvärk men det gick ju att råda bot på. Och så tillslut spelade Mando Diao som vi väntat på. Vissa mer än andra. Jag kände igen 1-2låtar men det var desto mer en nostalgitripp till barndomens Borlänge. Jag kunde nästan se Gustav stå på scenen på Klacken och sjunga...även om jag inte har något sånt riktigt minne men det borde nog finnas ett. Musikklasserna var flitiga på att ha uppträdanden för oss övriga som var måttligt inttresserade...speciellt av orkesterns årliga uppvisning. Sorry A men to much one time at band camp. Men jag förstår att du var tvungen att tillhöra den klassen.
Så efter att ha stått och dansat, hoppas och rockat loss vid scenen blev det en svettig stund på dansgolvet innan Jompan och J tog det kloka beslutet att dra sig hemåt vid 00-tiden. VI tänkte att vi gör detsamma för vi hade ändå hunnit med en tequila så det var nog dags med tanke på morgondagen. Men det var lättare sagt än gjort för två personer saknades ur fåraskocken. Det blev till att gå på skallgång för att hitta dessa två.
Vi kom fram till att det gick ingen buss hem så vi travade hemåt till fots istället. Tillslut kom vi hem när det var dags för regnet att falla. Hemma blev det en bit pizza som var kvar och så var det bara natti natti.
Men jag hade en jättebra kväll och det var kul att träffa Jompan utanför jobbet och prata om annat. Sånt vi inte hinner med de få gånger vi faktiskt ses på arbetet. Idag har jag inte sett till henne alls.
Hann med att sova ca 4,5 timme inatt innan det var dags att gå upp på skakiga ben. Det värsta var tröttheten och ett rusande hjärta annars var allt lugnt.
Tog Campusbussen till jobbet och det var kasnke tur det för efter att ha behövt promenera en massa så var jag på väg upp mot kontoret och ser då att det är poliskontroller precis utanför jobbet. Det är ju dumt att chansa även om det inte blev så mkt igår och vi började rätt tidigt. Jag gillar inte att köra bil alls dagen efter.
efter en massa promenerande idag och inatt för den delen är jag rätt stel i benen och höfterna. men man får ju tänkta på att det är bra träning och speciellt när man går så mkt uppför som jag gör i Norrköping som är backig på sina ställen. Investment in my best asset my as.
tog bussen i måndags också och det ser ut att bli detsamma imorgon.
i övrigt har stämningen i lägret varit allmänt segt...
tröttheten börjar ta överhanden för egen del men jag väntar på I huvudet på en tumlare tror jag dokumentären heter. Det ska handla om ADHD så det lär bli riktigt intressant. Såg lite reklam för det i morgonsoffan i morse och kvinnan som var med var väldigt pillig och plockig.
igår var det Kalasmottagning på Cloetta. Inför kvällen var det kämpigt. Tokstressade redan på måndagen då jag började fixa med min inlämningsuppgift i Handikappvetnskapen som skickades in på tisdag kväll. Under samma tisdag kväll hann jag med att tvätta också. Lite sömn blev det.
Onsdagen ägnades åt arbete, en snabb sväng på stan medan jag väntade på att Jompan skulle sluta. Blåste till Linkan för att hämta upp maten som bestod av 8 pizzor. SNABBT hem och byta om fixa fixa och slänga i sig en bit pizza och så off.
Anlände till Cloetta med rejäl spänningshuvudvärk men det gick ju att råda bot på. Och så tillslut spelade Mando Diao som vi väntat på. Vissa mer än andra. Jag kände igen 1-2låtar men det var desto mer en nostalgitripp till barndomens Borlänge. Jag kunde nästan se Gustav stå på scenen på Klacken och sjunga...även om jag inte har något sånt riktigt minne men det borde nog finnas ett. Musikklasserna var flitiga på att ha uppträdanden för oss övriga som var måttligt inttresserade...speciellt av orkesterns årliga uppvisning. Sorry A men to much one time at band camp. Men jag förstår att du var tvungen att tillhöra den klassen.
Så efter att ha stått och dansat, hoppas och rockat loss vid scenen blev det en svettig stund på dansgolvet innan Jompan och J tog det kloka beslutet att dra sig hemåt vid 00-tiden. VI tänkte att vi gör detsamma för vi hade ändå hunnit med en tequila så det var nog dags med tanke på morgondagen. Men det var lättare sagt än gjort för två personer saknades ur fåraskocken. Det blev till att gå på skallgång för att hitta dessa två.
Vi kom fram till att det gick ingen buss hem så vi travade hemåt till fots istället. Tillslut kom vi hem när det var dags för regnet att falla. Hemma blev det en bit pizza som var kvar och så var det bara natti natti.
Men jag hade en jättebra kväll och det var kul att träffa Jompan utanför jobbet och prata om annat. Sånt vi inte hinner med de få gånger vi faktiskt ses på arbetet. Idag har jag inte sett till henne alls.
Hann med att sova ca 4,5 timme inatt innan det var dags att gå upp på skakiga ben. Det värsta var tröttheten och ett rusande hjärta annars var allt lugnt.
Tog Campusbussen till jobbet och det var kasnke tur det för efter att ha behövt promenera en massa så var jag på väg upp mot kontoret och ser då att det är poliskontroller precis utanför jobbet. Det är ju dumt att chansa även om det inte blev så mkt igår och vi började rätt tidigt. Jag gillar inte att köra bil alls dagen efter.
efter en massa promenerande idag och inatt för den delen är jag rätt stel i benen och höfterna. men man får ju tänkta på att det är bra träning och speciellt när man går så mkt uppför som jag gör i Norrköping som är backig på sina ställen. Investment in my best asset my as.
tog bussen i måndags också och det ser ut att bli detsamma imorgon.
i övrigt har stämningen i lägret varit allmänt segt...
tröttheten börjar ta överhanden för egen del men jag väntar på I huvudet på en tumlare tror jag dokumentären heter. Det ska handla om ADHD så det lär bli riktigt intressant. Såg lite reklam för det i morgonsoffan i morse och kvinnan som var med var väldigt pillig och plockig.
Kommentarer
Trackback
