hemlige Molgan
tag strid!
varför tycks det vara så att när man ska förklara en situation som upprör så slutar folk att lyssna? jag försökte verkligen förklara situationen idag men det verkar inte ha gått hem. jag fick höra att jag gjorde mitt jobb och att jag gjorde det bra bla bla bla bla..visst det uppskattas men det är inte det jag är ute efter. jag är ute efter en lösning på situationen. vi har ett problem, vad gör vi? jag har börjat jobba med det, jag har tagit de kontakter jag blivit hänvisad till att göra och där tog det stopp. nej ska man göra ngt ska man göra det själv. och det funkar. tre arbetsdagar sen ska vi höra resultatet. vad j-kla simpelt det blir helt plötsligt när man tar tag i det själv och lyfter luren och går direkt till källan. jag blir förbannad. två veckor har jag väntat på att något ska hända. lösningarna som har presenterats har inte varit speciellt imponerande. men kanske är jag ung och naiv, inte vet jag. kanske är det bara jag som tror att det går att dundra på när man egentligen inte kan göra så...?
så humöret var inte på topp idag. det tog en lång stund i bilen innan musiken kunde hjälpa till något att lätta upp stämningen.
kunde lika gärna ha åkt hem och grävt ner mig även idag. men åter igen till vilken nytta?
åkte till min Alfons Åberg. Och jag är hennes hemlige Molgan. och troligen en del andra också. tänker på liv-kompaniet i Kungsängen där jag vara allmänt känd för några år sedan men ingen såg någonsin till mig. omtalad men sällan skådad.
Alfons skulle BARA och hann ringa x-antal ggr medan jag fortfarande var kvar i bilen. Molgan för att jag tycks inte finnas vilket egentligen är en ganska deppig tanke. för jag finns visst, jag är högst levande. men sen är det ju också så att vår gemensamma referens är wermlands nation som innan sommaren dog ut. fast det glädjande för min del är ju att den återuppstått och därmed måste jag också existera!
det bjöds på välbehövlig kopp te och snack innan det strosades på promenad genom stan...lalalalaaaallaaaa...genom stan...
Alfons liksom jag uppskattar second hand...kanske något mer än jag också men det är för att hon har ett än mer välutvecklat öga för sakers potential. hon kan se saker för vad de är och hur de kommer att se ut. jag letar efter saker att göra om, att skapa med. sen hur bra jag är på skapande biten och hur nöjd jag blir eller inte det är en annan sak...men jag vill ändå försöka skapa nytt.
fick underbara ideér för tavlor i 50-talsstil.
like nothing your eyes have ever seen before.
The supergirl
with the amazing supercompetence
upplever just nu paltkoma. pizza till middag. tänker att det är fredag jag borde fira att helgen är här...men nej. energin infinner sig inte och vet du vad. det behöver den inte göra. stanna i paltkoman och njut av att allt är lugnt och stilla. imorgon är en ny dag. sovmorgon, lunch och sen blir det partaj så det räcker. Jönköping nästa!
