emelinaemelej

veckan har varit tuff. jag tror att jag investerat i mycket känslor denna vecka och att det är därför som jag är trött och känner mig lite sliten. jag har nog inte riktigt insett det själv förren nu. jag trodde inte att jag bar med mig så mycket hem som jag kanske gör även om jag tycker att det är lättare att koppla ifrån nu när jag jobbar med vuxna mot när jag jobbade med barn. det är mer ansvar att jobba med barn än med vuxna som faktiskt rår över sina egna liv.

och så skulle man joura idag också. det var lite tugnt när jag kom dit men något händer. atmosfären är så bra. bemötandet underbart. stämningen underbar. man bara är helt sig själv och alla är lika mkt värda. sen är det ju också så att man får enormt mycket plus energi av all beröm och nya tankar man får. allt ligger i bemötandet och jag undrar hur man blir en sån människa.

så även om sängen lockar något enormt så finns en tillfredställelse i hjärtat att jag har uträttat något viktigt även denna veckan. och jag var bra. oftast brukar jag lämna stället helt tom. tömd på allt. jag brukar inte minnas någonting vid uppsamlingen på slutet men idag minns jag något. jag minns en lekfullhet, skratt, bus och skoj. det jag tar med mig är tänk efter före. det är mina små ord för att minnas glimten i ögat.

fick en katalog från panduro. det är dags för mig att klura ut årets julkort. det känns lite svårt att toppa förra årets julkort faktiskt. det var rätt många som hörde av sig och var blödiga över de små röda hjärtanen som jag skickat med lite varstans. de hade sparat kuvert och allt för de tycker att det var så synd att slänga bort dem. urgulligt av er men icke nödvändigt. hur ska jag nu toppa detta?


jag glömde ju berätta om rubriken. jag skulle ha haft en utvecklingssamtal på jouren men pga vab blev det inget. spännande dock till nästa gång...