vänd kappan efter vinden
för nu har vinden vänt.
efter att ha tokfarit (ja ett ord i min ordlista!) runt hela eftermiddagen och glömt att ställa upp stolen på vinden men jag var upp och rotade efter mina sk vinterkläder som visade sig vara vinterjacka och skor och byxor så var det dags för matlagning som fick bestå utav chile con carne.
underbart härligt att bryta mot alla skrivregler och skriva en så lång mening som är helt omöjlig att läsa egentligen och alltid liten bokstav.
okej åter till chile con carnen. tog en liten mini portion då lunchen hade blivit rätt sen och det var även middagen. åt i godan ro och fick sedan en brännande känsla i magen. fick lägga mig på soffan för att hålla maten på plats. det brukar ju gå över så jag passade på att se lite på tv. dock gjorde det inte det. och ett dygn senare har det fortfarande inte gått över. jag misstänker att stressen nu börjar ta ut sin rätt för det bränner konstant.
så vad ska jag göra åt detta? en rad insater krävs som att sluta stressa. det är ju nummer 1. och såklart svårast. jag behöver ju inte min mor till att tala om för mig vilken idiot jag är som håller på som jag gör och tror att jag är odödlig och att jag minsann kan göra allt jag vill. men det är just vad hon har gjort.
så nu sitter stressen i att jag måste göra avkall på något. jag som tyckte att jag planerat in min vecka så perfekt så att allt var klappat och klart in i minsta detalj.... troligen ligger problemet just där! men om det ska vara så så kan jag ju alltid finna lite tid att planera in lite avslappnigsövningar och direkt efter dem kan jag ju köra på igen. full ös....brännande mage! det är så förargligt för min familj har inte ens klen mage så varför ska denna då påverkas först? för att det är kräftans känsligaste punkt! fast å andra sidan så har både farfar och pappa haft stora C just där.
jag vet så innerligt att jag nu borde ta detta på allvar och hoppa av handikappvetenskapen....men det går inte. visst jag är tokstressad och kommer så vara hela denna vecka tills uppgiften är inlämnad på söndag men jag vill kika bakom hörnet. jag vill se vad nästa delkurs består av, hur upplägget ser ut. kanske kanske kanske kan jag ändå lyckas ro detta i land....och sedan någon gång i juni börja säga NEJ till mig själv. inga fler impulser. inga fler åtaganden.
det kanske blir bättre?
efter att ha tokfarit (ja ett ord i min ordlista!) runt hela eftermiddagen och glömt att ställa upp stolen på vinden men jag var upp och rotade efter mina sk vinterkläder som visade sig vara vinterjacka och skor och byxor så var det dags för matlagning som fick bestå utav chile con carne.
underbart härligt att bryta mot alla skrivregler och skriva en så lång mening som är helt omöjlig att läsa egentligen och alltid liten bokstav.
okej åter till chile con carnen. tog en liten mini portion då lunchen hade blivit rätt sen och det var även middagen. åt i godan ro och fick sedan en brännande känsla i magen. fick lägga mig på soffan för att hålla maten på plats. det brukar ju gå över så jag passade på att se lite på tv. dock gjorde det inte det. och ett dygn senare har det fortfarande inte gått över. jag misstänker att stressen nu börjar ta ut sin rätt för det bränner konstant.
så vad ska jag göra åt detta? en rad insater krävs som att sluta stressa. det är ju nummer 1. och såklart svårast. jag behöver ju inte min mor till att tala om för mig vilken idiot jag är som håller på som jag gör och tror att jag är odödlig och att jag minsann kan göra allt jag vill. men det är just vad hon har gjort.
så nu sitter stressen i att jag måste göra avkall på något. jag som tyckte att jag planerat in min vecka så perfekt så att allt var klappat och klart in i minsta detalj.... troligen ligger problemet just där! men om det ska vara så så kan jag ju alltid finna lite tid att planera in lite avslappnigsövningar och direkt efter dem kan jag ju köra på igen. full ös....brännande mage! det är så förargligt för min familj har inte ens klen mage så varför ska denna då påverkas först? för att det är kräftans känsligaste punkt! fast å andra sidan så har både farfar och pappa haft stora C just där.
jag vet så innerligt att jag nu borde ta detta på allvar och hoppa av handikappvetenskapen....men det går inte. visst jag är tokstressad och kommer så vara hela denna vecka tills uppgiften är inlämnad på söndag men jag vill kika bakom hörnet. jag vill se vad nästa delkurs består av, hur upplägget ser ut. kanske kanske kanske kan jag ändå lyckas ro detta i land....och sedan någon gång i juni börja säga NEJ till mig själv. inga fler impulser. inga fler åtaganden.
det kanske blir bättre?
Kommentarer
Trackback
