kärlek och gränssättning
innan semestern funderade jag mycket över en sak. vad som är rätt och fel. tvivlade teoretiskt på min intuition fast jag egentligen har en stor tilltro till min egen förmåga och att mina känslor stämmer. jag brukar inte ha fel (men man ska ju inte säga aldrig...eller något)
men jag har kommit fram till att jag tror på kärlek och gränssättning. tough love helt enkelt. jag kanske uppfattas som snäll till en början men jag är definitivt inte mjäkig. jag är nog snarare benhård på gott och ont. det är inte lätt att övertala mig...även om JZ tror att jag går att manipulera haha sällan lär jag ju säga, jag ser igenom allt ala Stålmannen
men sån är nog jag och det är mitt verktyg. jag har fått den fina komplimangen att jag kommer med verktygslådan och delar ut de rätta verktygen för det är inte alltid man ska ha hammaren utan ibland kan det vara bra med en skruvmejsel...
sen läste jag tidningen i måndags när jag väntade på att joura..(för övrigt har jag där tagit ett uppehåll på en termin :/ jobb och studier först)
Elisabet Höglund skrev en krönika i E.
hon tar upp begreppet nånannism som betyder att någon annan ska fixa problemen åt en. regering, kommun, f-kassa...alla andra aktörer utom en själv.
jag blev ju genast intresserad av att läsa mer om detta då hela jag skakar bara jag tänker på det...
curling människor som sopar problemen framför
den nya generationen som inte vill jobba men vill tjäna mycket och allt ska vara så snyggt & design och leva livet trallandes..
citerar E H " Nånannismen har bidragit till att larmslå folks förmåga att själva lösa sina problem. Det är sannolikt också den som är orsaken till att så få svenskar vill bli egna företagare. Usch, då måste man ta hela ansvaret själv."
jag kan ju hålla med om det där sista att det är rätt skönt att vara anställd...men det vore ju konstigt om man inte själv blivit påverkad av detta fenomen...men jag måste ju säga att jag har vett att inse att det måste ju också finnas gränser!!
oavsett så måste varje människa ansvara för sig och försöka på bästa sätt att reda ut situationen, ibland tillsammans med andra för ensam är inte alltid stark. det är inte det utan det är de skeva förväntningarna som upprör mig. titta inåt och se vad kan jag göra för att förbättra min situation. jag vet att det inte alltid är så lätt för man fastnar lätt i sina egna hjulspår men då finns det utomstående som kan visa en på rätt väg igen.
undrar just hur samhället ser ut om 50 år...när vi växt upp och fått barn som vi fostrat...jag blir lite oroad faktiskt..
nej jag ska fortsätta klaga över mina problem men jag ska se till att lösa dem själv.
men jag har kommit fram till att jag tror på kärlek och gränssättning. tough love helt enkelt. jag kanske uppfattas som snäll till en början men jag är definitivt inte mjäkig. jag är nog snarare benhård på gott och ont. det är inte lätt att övertala mig...även om JZ tror att jag går att manipulera haha sällan lär jag ju säga, jag ser igenom allt ala Stålmannen
men sån är nog jag och det är mitt verktyg. jag har fått den fina komplimangen att jag kommer med verktygslådan och delar ut de rätta verktygen för det är inte alltid man ska ha hammaren utan ibland kan det vara bra med en skruvmejsel...
sen läste jag tidningen i måndags när jag väntade på att joura..(för övrigt har jag där tagit ett uppehåll på en termin :/ jobb och studier först)
Elisabet Höglund skrev en krönika i E.
hon tar upp begreppet nånannism som betyder att någon annan ska fixa problemen åt en. regering, kommun, f-kassa...alla andra aktörer utom en själv.
jag blev ju genast intresserad av att läsa mer om detta då hela jag skakar bara jag tänker på det...
curling människor som sopar problemen framför
den nya generationen som inte vill jobba men vill tjäna mycket och allt ska vara så snyggt & design och leva livet trallandes..
citerar E H " Nånannismen har bidragit till att larmslå folks förmåga att själva lösa sina problem. Det är sannolikt också den som är orsaken till att så få svenskar vill bli egna företagare. Usch, då måste man ta hela ansvaret själv."
jag kan ju hålla med om det där sista att det är rätt skönt att vara anställd...men det vore ju konstigt om man inte själv blivit påverkad av detta fenomen...men jag måste ju säga att jag har vett att inse att det måste ju också finnas gränser!!
oavsett så måste varje människa ansvara för sig och försöka på bästa sätt att reda ut situationen, ibland tillsammans med andra för ensam är inte alltid stark. det är inte det utan det är de skeva förväntningarna som upprör mig. titta inåt och se vad kan jag göra för att förbättra min situation. jag vet att det inte alltid är så lätt för man fastnar lätt i sina egna hjulspår men då finns det utomstående som kan visa en på rätt väg igen.
undrar just hur samhället ser ut om 50 år...när vi växt upp och fått barn som vi fostrat...jag blir lite oroad faktiskt..
nej jag ska fortsätta klaga över mina problem men jag ska se till att lösa dem själv.
Kommentarer
Postat av: Thomas Nybom
Mycket kloka tankar tycker jagoch jag håller med dig om allt. Jag blir också väldigt orolig över hur framtidens barn och samhälle kommer att bli. Jag tycker inte att det på något sätt är egentligen barnens fel men det är vi som är vuxna nu i detta samhälle som måste ta ansvaret över situationen här och nu. Inte lätt men vem har sagt att det ska vara lätt. Vi måste insiktsfull inse att det vi gör eller inte gör NU kommer få konsekvenser i framtiden. Ha det bra!
Trackback
