emelinaemelej

hmm. jag går fortfarande i funderingar kring vad jag har gett mig in på. själva utbildningen är a pice of cake egentligen. ingenting som jag inte gjort förut så den är jag inte speciellt oroad över. jag vet att det är möjligt att avsluta sina studier med en examen. så det första strecket har jag passerat redan efter lärarexamen.

men det som gör mig kluven och fundersam är att jag inte passar in i ramen. jag är yngst, minst erfarenhet av det som diskuteras vilket är skolan, även om jag inte skulle vilja byta bort mina erfarenheter från förskolan eller med personer med olika funktionsnedsättningar (för de är ovärderliga).

det är helt naturligt att diskussionerna hamnar kring skolan eftersom alla andra har den erfarenheten och det är det man utgår ifrån...men jag har inte den som lärare, jag har den bara som elev och jag märker när jag tar på mig mina elevglasögon...

sen kan jag tycka att lärare har oftast fastnat djupt i sina roller både var gäller att hela tiden ta ordet och inte släppa det och vad gäller kunskap. även om det heter att lära för livet så nog kan man se att de ändå har fastnat någonstans längs vägen.

de begrepp och uttryck som vissa använder sig utav skrämmer mig.

idag har diskussionerna enbart varit kopplade till skolan, en värld jag är utbildad för men ändå inte vet särskilt mycket om och då känns det som att jag har hamnat fel...att jag är lite före min tid..

kanske skulle jag arbeta som förskollärare (för lärare lockar inte alls)