emelinaemelej

fick uppmaningen idag av min kollega T att det var dags för mig att blogga igen. jag kanske inte vill blogga jag kanske hellre vill snogga ;)

men jag kan nog avvara några minuter till att göra en liten uppdatering.

veckan som varit har på jobbfronten varit rätt så lugn. kunde tom ta en rejäl "sovmorgon" under torsdagen. så mycket till sovmorgon blev det kanske inte då jag inte sov så mycket mer än vanligt men jag hann göra en massa saker hemma.

jag har också fått skratta mycket denna veckan åt min hysteriskt roliga kollega T. tänkte att jag måste bjuda igen och skriva om mina egna pinsamma erfarenheter men har inte lyckats komma på särskilt många. nog för att de har funnits och jag i stunden trott att jag aldrig skulle glömma bort dem men lyckligtvis tycks jag ha gjort det. de flesta pinsamheter som nu dyker upp i huvudet är nog mer kopplade till tonåren då det mesta kunde vara rätt så pinsamt. alltid lyckades man göra bort sig på något sätt. tur att det tycket lättat med tiden.

så nu ska jag berätta en pinsam sak...är inte säker på om jag kanske redan berättat den så jag slänger på en extra historia i slutet.


okej så här var det...

jag fick en stegräknare av mina föräldrar i julstrumpan förra året. den hade även ett överfallslarm. glad i hågen tar jag på mig träningsskor och mp3 och går ut och går. tänker att jag ska nog avverka en hel del steg och går en stor sväng kring området. när jag börjar komma hemåt igen stannar jag och tittar på stegräknaren som inte visar mer än runt 5000 steg. tänker att det är lite lite och bestämmer mig för att ta varvet runt villaområdet också innan jag viker av hemåt. när jag börjar gå igen möter jag en kille på cykel som jag tycker säger något till mig när han passerar men han verkar fortsätta när jag inte svarar då jag inte hört vad han sagt pga musiken i öronen. går vidare. runt villaområdet. möter en del folk. ett par med hund osv.

när jag sedan kommer utanför vårt hus och ska plocka fram min tagg för att komma in genom porten tycker jag att det är något som tjuter. det är mitt emellan två låtar och jag hör att det låter någonstans ifrån. tar ur den ena snäckan ur örat och funderar. går in i huset och tittar på brandskåpet som sitter på väggen. det lyser en röd lampa på skåpet. funderar lite över om den alltid lyser eller om det kanske brinner i huset? verkar i vilket fall som helst vara lugnt så jag gå in i vår korridor där det piper ännu mer. utanför vår dörr piper det jättemycket. börjar fundera om jag glömt en platta på eller så. tar ur även den andra snäckan ur örat och upptäcker att det är jag som TJUTER i samma stund som jag kliver in genom dörren.

och det tjuter och tjuter och jag måste snabbt leta efter något att stoppa i hålet för att få tyst på eländet. hittar en tops som jag sliter av bomullen på och kör ner i hålet och det blir tyst!

jag har sedan jag träffade den där killen på cykel gått runt med ett tjutande överfallslarm runt HELA villaområdet!!!! jag hade råkat dra ur sprinten när jag skulle stanna och titta hur långt jag gått.

suck!

Han och T fick höra historien och gav sig ut på samma runda för att sedan leta efter min sprint. de hittade den inte första vändan då det var ute men den återfanns på den andra promenaden som tur är.



okej.. en till.

det här utspelades när jag var 3 år. min mor och far hade tänkt att de skulle inhandla en ny soffa. på den tiden hade vi en stor hund Dino. mina föräldrar hade frågat min mormor om hon ville ta Dino när de skulle iväg och titta på soffor. troligen för att vi i samma veva höll på att flytta från en lägenhet till vårt nuvarande hus. visst det skulle gå bra att ta hand om honom.

så en dag ringer min far tror jag att det måste vara och frågar om mormor kan komma och ta Dino nu för det är dags. äh kan ni inte ta med honom säger mormor. det ska ju inte ta så lång tid menar hon.
sagt och gjort hunden får följa med. men det är inte soffor som mina föräldrar ska iväg på. det som är dags är att min syster är på väg att födas och de behövde någon som kunde ta hand om hunden.

men hunden fick alltså följa med till BB. ja inte in på BB men ni förstår...

mormor tycker att det är en aningens pinsam historia. hon hade inte förstått att det var som var dags var att min syster skulle komma till världen.

jag har skrattat så jag har tjutit många gånger åt denna historia.

för övrigt finns det många knasiga historier kring mina morföräldrar och alla gånger vi fått vara med dem ut på ståhej. de kommer en annan gång...