jag blir allergisk
min kollega T uttryckte det hela så bra : jag kan inte umgås med nötter för jag blir allergisk.
jag har under veckan som varit stött på just nötter. jag vet inte hur jag bäst ska uttrycka mig för att vara rättvis i min irritation. men kanske är det så som med skolmatskandalen. att bara berätta så som det är. för det gäller förhoppningsvis inte på alla ställen utan det händer just i det här fallet och eftersom det är helt knasigt så ska det uppmärksammas och föras till diskussion. en diskussion kring värdegrund. diskussion kring gränser. diskussioner kring sunt förnuft. något som allt oftare tycks vara en bristvara idag som borde gå att införskaffa på Ica Maxi som allt mer breddar sitt sortiment.
så vad pratar jag om egentligen? jo jag pratar om ett ärende jag har i arbetet som är sammankopplad med en annan enhet, en annan yrkesgrupp. vi har ett samarbete på sätt och vis. nu är det så att denna andra enhet har försökt nå mig vid två olika tillfällen per telefon. i arbetet har jag en egen mobiltelefon med mitt eget 15-nummer som endast går till mig, dit man ringer när man vill ha tag i mig.
detta har den här enheten gjort, ringt till mitt 15-nummer 2-3gånger under loppet av ca 30 minuter utan att få tag i mig då jag har valt att ha telefonen på ljudlös under min lunchrast. när de inte har fått tag i mig på detta nummer har de då på något sätt lyckats få tag i mitt PRIVATA mobilnummer och ringt dit. denna insident har hänt hittills två gånger. jag skriver hittills för det skulle mkt väl kunna hända igen.
vad har min privata telefon att göra med jobbsammanhang? det är min stora fråga.
finns det ingen förståelse för att om de ringer under lunchtid så kan det faktiskt vara så att jag är på lunch?
finns det ingen förståelse för arbete och privatliv?
hur har de fått tag i rumret för det första?
nej jag blir allergisk mot nötter.
jag har under veckan som varit stött på just nötter. jag vet inte hur jag bäst ska uttrycka mig för att vara rättvis i min irritation. men kanske är det så som med skolmatskandalen. att bara berätta så som det är. för det gäller förhoppningsvis inte på alla ställen utan det händer just i det här fallet och eftersom det är helt knasigt så ska det uppmärksammas och föras till diskussion. en diskussion kring värdegrund. diskussion kring gränser. diskussioner kring sunt förnuft. något som allt oftare tycks vara en bristvara idag som borde gå att införskaffa på Ica Maxi som allt mer breddar sitt sortiment.
så vad pratar jag om egentligen? jo jag pratar om ett ärende jag har i arbetet som är sammankopplad med en annan enhet, en annan yrkesgrupp. vi har ett samarbete på sätt och vis. nu är det så att denna andra enhet har försökt nå mig vid två olika tillfällen per telefon. i arbetet har jag en egen mobiltelefon med mitt eget 15-nummer som endast går till mig, dit man ringer när man vill ha tag i mig.
detta har den här enheten gjort, ringt till mitt 15-nummer 2-3gånger under loppet av ca 30 minuter utan att få tag i mig då jag har valt att ha telefonen på ljudlös under min lunchrast. när de inte har fått tag i mig på detta nummer har de då på något sätt lyckats få tag i mitt PRIVATA mobilnummer och ringt dit. denna insident har hänt hittills två gånger. jag skriver hittills för det skulle mkt väl kunna hända igen.
vad har min privata telefon att göra med jobbsammanhang? det är min stora fråga.
finns det ingen förståelse för att om de ringer under lunchtid så kan det faktiskt vara så att jag är på lunch?
finns det ingen förståelse för arbete och privatliv?
hur har de fått tag i rumret för det första?
nej jag blir allergisk mot nötter.
Kommentarer
Postat av: Thomas Nybom
Det som saknas stavas professionalism. Tyvärr finns inte det alltid. Det är nog inte bara inom den yrkesgruppen utan inom de flesta, te x även poliser. Jag syftar till uttalandena i Rosengård. Jag tror dock att våra förutfattade meningar stärks när just den här yrkesgruppen (som du råkade ut för) är oprofesionella men jag håller fullständigt med dig. Det är enerverande att inte få ha sitt privatliv i fred och det är trots allt en fara när yrkesgrupper inte har spärren för vad som borde betraktas som privat eller yrke!
Trackback
