emelinaemelej

ja nu har vi tagit oss upp hit igen. lite komiskt var det igår att cirkeln kunde ha blivit sluten. det pratades om sammanträffanden och konstiga öden på P3 här i veckan eller om det var förra veckan.

när jag var hemma sist ville T åka till lager precis när jag skulle packa bilen och återvända till Linkan. hade annars tänkt se detta som en juldagsaktivitet då det är i stort sett det enda som har öppet mitt ute i skogen också.

men det finns ett lager i Örebro också och jag erbjöd att han kunde ju följa med ner...skulle han bli tillbaka skjutsad? jo men det är väl klart, om två veckor...dvs. nu. så vem ser jag inte när vi passerar Ludvika om inte T. det var ju det jag sa att han fick åka med hem igen då.

fast nu gick det förståss inte för bilen var fullpackad. otroligt vilken liten lastbil vi har som rymmer så otroligt mycket.

så nu finns det knappt ett spår av Honom kvar där hemma. jag antar att verkligheten kommer ikapp mig imorgon när jag ska sätta mig i bilen och ensam köra tillbaka de minst 4 timmarna till Linkan och ett tomt, rörigt hem med nyinrett flickrum.

vemodigt.

åkte genom stan idag och kände att jag vill ju också vara här. samtidigt som jag vill vara där. allt är verkligen inte självklart. men jag vet ju att beslut måste fattas om framtiden snart. bara inte just nu. vi skjuter på det så länge det bara går. att ha livets alla möjligheter mitt framför en är inte alltid det idealiska.