80-talister

läste en krönika av Cicci Wallin i Metro här om veckan. den handlade om att tidningen Chef gjort en undersökning bland chefer och kommit fram till att flera chefer varit med om att barnens föräldrar haft ett ord med i löneförhandlingen...

de föräldrar det gäller är curlingföräldrarna som uppfostrat oss 80-talister...

jag skäms för att tillhöra gruppen 80-talister om detta blir ett sätt att generalisera oss från andra generationer.

men tyvärr kan jag bara hålla med i det hon skrev i sin krönika...för jag kan själv se det bland de unga vuxna som finns i omgivningen. det talas hela tiden om att bli STOR (inte i form av kroppshydda för den ska vara den pinnsmalaste du sett, inte heller i form att bli vuxen utan) dvs. FRAMGÅNGSRIK

och det är det ju inget fel i. att vilja lyckas ( the Swedish Dream??)  men vad är vi villiga att uppoffra för att nå våra mål?

allt för ofta vill den unga vuxna ha allt, vara lyckad men är inte direkt intresserad av att investera något för att nå dit upp - till målet.

den andra sidan på myntet är de som satsar, som jobbar och kämpar för att nå sina mål..  men tyvärr verkar det inte uppmärksammas lika mycket..

nej ungdomen är lat...

och säkert kommer vi att säga samma sak och den kommande ungdomen?

frågan är hur vi 80-talister kommer att uppfostra våra barn, nu när vi själva fått allt serverat på silverfat....

skrämmande tanke





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0