curling
det ena föder det andra..
tänker nu på curlingföräldrar..föräldrar med karriärer som inte har tid för sina barn m.fl.
kommer vi bli dessa föräldrar för att vi kommer vara rädda för att ta en konflikt, för att det tar tid, för att vi vill döva vår ångest för att vi inte räcker till för att finnas där?
jag tänker på och märker mycket av min egen uppväxt och folk runt omkring mig..
hur kommer det sig att jag kan allt det jag faktiskt kan? har jag någonsin läst ett recept på hur man gör köttbullar? inte vad jag kan minnas. men ändå så gör jag fruktansvärt goda köttbullar, så hur kommer det sig?
jag inbillar mig att det har att göra med att jag alltid gjorde mina läxor vid köksbordet för det var där mamma fanns när man skulle få hjälp. (min far var stora delar av min uppväxt utomlands och när han kom tillbaka trodde han att jag fortfarande höll på med multiplikationstabellen...otroligt löjligt tyckte jag då, hihi)
så mamma läste diktamen på kassettband som jag kunde lyssna på om och om igen. läste glosorna medan hon rörde i grytan på spisen. förhörde andra läxor på samma sätt. när jag hade svårt med matematiken fick jag istället ställa mig och rulla köttbullarna eller steka korven.
man har ju varit hemma när det städats, när det diskats (var otroligt intresserad av disk när jag var liten och skulle tom bli diskerska på Domnarvsgården vid ett mkt svagt tillfälle i mitt liv, jag som avskyr disk idag och tycker det är det tråkigaste hushållsarbete som finns - men poängen är att jag vet hur man gör!)
allt jag har lärt mig har jag lärt mig genom att hjälpa till, finnas där, snappa upp, iakta.
tycker detta är otroligt facinerande i mitt arbete med AS. vissa kan otroligt mycket medan andra inte har snappat upp och lärt sig hur man steker köttbullar.
jag frågar mig också om det förutom en fråga om funktionsnedsättning också har med genus att göra?
men hur ska man lära sig detta om man är 20+, har flyttat hemifrån, och inte har stödteam? det är ju frågan...för någonstans måste man ju lära sig ifrån...
så är det ju...
låt oss ta oss tid att lära ut livskunskap till våra barn...
eller ska lyxfällan och rent hus bli ett stående inslag i tv-tablån 20 år från nu?
skuldsanering och vräkningar kan inte bli vår vadag... nej nu tog jag i igen...
tänker nu på curlingföräldrar..föräldrar med karriärer som inte har tid för sina barn m.fl.
kommer vi bli dessa föräldrar för att vi kommer vara rädda för att ta en konflikt, för att det tar tid, för att vi vill döva vår ångest för att vi inte räcker till för att finnas där?
jag tänker på och märker mycket av min egen uppväxt och folk runt omkring mig..
hur kommer det sig att jag kan allt det jag faktiskt kan? har jag någonsin läst ett recept på hur man gör köttbullar? inte vad jag kan minnas. men ändå så gör jag fruktansvärt goda köttbullar, så hur kommer det sig?
jag inbillar mig att det har att göra med att jag alltid gjorde mina läxor vid köksbordet för det var där mamma fanns när man skulle få hjälp. (min far var stora delar av min uppväxt utomlands och när han kom tillbaka trodde han att jag fortfarande höll på med multiplikationstabellen...otroligt löjligt tyckte jag då, hihi)
så mamma läste diktamen på kassettband som jag kunde lyssna på om och om igen. läste glosorna medan hon rörde i grytan på spisen. förhörde andra läxor på samma sätt. när jag hade svårt med matematiken fick jag istället ställa mig och rulla köttbullarna eller steka korven.
man har ju varit hemma när det städats, när det diskats (var otroligt intresserad av disk när jag var liten och skulle tom bli diskerska på Domnarvsgården vid ett mkt svagt tillfälle i mitt liv, jag som avskyr disk idag och tycker det är det tråkigaste hushållsarbete som finns - men poängen är att jag vet hur man gör!)
allt jag har lärt mig har jag lärt mig genom att hjälpa till, finnas där, snappa upp, iakta.
tycker detta är otroligt facinerande i mitt arbete med AS. vissa kan otroligt mycket medan andra inte har snappat upp och lärt sig hur man steker köttbullar.
jag frågar mig också om det förutom en fråga om funktionsnedsättning också har med genus att göra?
men hur ska man lära sig detta om man är 20+, har flyttat hemifrån, och inte har stödteam? det är ju frågan...för någonstans måste man ju lära sig ifrån...
så är det ju...
låt oss ta oss tid att lära ut livskunskap till våra barn...
eller ska lyxfällan och rent hus bli ett stående inslag i tv-tablån 20 år från nu?
skuldsanering och vräkningar kan inte bli vår vadag... nej nu tog jag i igen...
Kommentarer
Trackback
