emelinaemelej

jag är logisk. jag vet hur det ska vara. men ändå går det inte. för man är ju en känslomänniska. kanske känslomänniskan nr 1. kräfta och allt. önskar att man vore lite mer hård som sten eller kanske inte.

men det måste ju finnas ett sätt att hantera det hela på. för annars går jag under.

och då kläckte jag idéen. min egna strategi.

jag klyver mina personligheter. jag anlitar mitt gamla påhittade smeknamn på mig själv M när jag är privat och får gå under det officiella E när jag är i tjänst.

troligen skulle jag bli inlagd för mina klyvna personligheter så vi behöver inte tala så högt om dem men något måste göras för idag var botten is nådd, hur långt kan man gå? inte längre. för det påverkar verkligen allt. hela mitt liv påverkas av tre dagar.

det är INTE okej!

men att hålla distansen blir svårare och svårare. ilskan kryper in under skinnet.

snart behöver jag räddas av Jompan, hon som lovat att ta mig bort därifrån.

det finns gränser för hur mycket kaos det får lov att bli. botten is nådd, hur långt kan man gå?

så nu är jag M. min andra trevliga personlighet som njuter av sin fritid och troligen ska ägna den åt att studera lite.