att inte ge sig
en del personer har en förmåga att få igenom lite vad som helst som ligger helt på gränsen. en gräns som de flesta av oss inte korsar utan vi finner oss innan vi når den gränsen.
men en del personer nöjer sig inte.
så jag tänkte inte heller nöja mig vid första anhalten utan jag skulle förhandla.
hon som bor i lägenheten vi fått bor inte där för tillfället och kommer inte förren på fredag kväll kl 20.30. vi ska ha tackat ja till lägenheten senast lördag klockan 08.00. det blir inte mycket tid över till att tänka och till på köpet ska mina föräldrar med co. komma under fredagskvällen.
inte heller SB kunde visa lägenheten för de har inte personal till det! nej vem 17 har personal i dessa tider? (lite morr där)
så jag ringde SB och försöker ändå få till någon person som kan komma och visa lägenheten men icke..hamnar i någon diskussion om övergång från korridor till lägenhet då jag inte vill betala dubbelhyra. hade vi fått komma och titta på lägenheten igår hade vi kunnat säga upp lägenheten med nästan 1 månads varsel innan inflyttning och sluppit dubbelhyra. något som vi skulle åka på ju längre vi lär vänta på att få se den för att förhoppningsvis kunna tacka ja.
så jag förhandlade. fick ner det till 2 veckors dubbelhyra om jag kommer in på måndag och säger upp vår lägenhet. no problems. det fixar jag innan jag går till skolan på måndag. jag kommer tom hänga på låset.
men det är en hårfin gräns hur fräck man får vara. även om det ofta kan löna sig så är det inte alltid helt okej.
