emelinaemelej

alltså, det här med PBL. problembaserat lärande. i början var jag så stressad över att inte ha litteratur. det är jag väl iof fortfarande för jag har lyckats låna på mig halva bibblan. ops!

(blir alltid så när jag går in på bibblan att jag kommer ut med en hel trave böcker när jag bara skulle ha EN, begränsningar jo jag tackar ja)

men nu när jag har en massa litteratur. jag har två frågeställningar att utgå ifrån. då händer det saker. aldrig har det väl kanske hänt så mycket positivt i mitt lärande som det gör nu.

förut var det läsa boken från pärm till pärm. nu väljer jag själv kapitell och hoppar över det som verkar vara ointressant. så vågade jag inte läsa förut men inte 17 kom jag ihåg vad jag hade läst heller.. vilket jag tror att jag kommer göra nu.

jag ligger på soffan under filten och sörplar vatten med ett stort anteckningsblock på stora magen som jag kluddar ner sidor och korta kommentarer och nya frågor i konstant under mitt läsande. så utvecklande. upplyftande. aha.

men det är inte bara kul och lätt. det är otroligt svårt också. diciplin kanske inte är min starkaste sida men den blir bättre nu när det är så pass mycket mer intressant att läsa om det som jag väljer att intressera mig för och kan skita i resten.

det är svårt att hålla ramarna för sig själv. att inte spåra ur. det är svårt att få ihop sammanhanget. jag har hunnit bläddra i fyra böcker och kluddat anteckningar. de hänger ihop men jag har svårt att få fram helheten i mitt huvud.

jag har en plan.

min plan går ut på att tapetsera min sida av garderobsväggen i sovrummet med post-it lappar. skapa mig en visuell tankekarta. flytta. ändra om. lägga till. dra ifrån.

för att slutligen kunna skapa mig en helhet, ett sammanhang, något begripligt som hänger ihop.

jag spånar vidare..