tillbaka blick
nu har Han och jag firat 5 år tillsammans. det avnjöts med att Han bjöd på middag på underbara Thaien. godaste gott.
tänk att vi hunnit med hela fem år tillsammans. det är otroligt. det är lång tid men oj vad mycket vi hunnit med under den tiden också. för även om Han är lugn och vi ALDRIG bråkat (jo jag vet att det är något fel med det, men Han bråkar inte så enkelt är det bara..märklig människa) så har det varit stormar och ställningstaganden som präglat vårt förhållande. alltid är det något vi måste klura på känns det som.
det började med att vi träffades i Idre. en historia som vissa berättar allt för många gånger. Han var långhårig och klädd i en gammal sliten sweatshirt men jag såg bakom detta den goa charmiga pojken. för det vilade väldigt mycket pojkcharm över honom och det gör det fortfarande även om Han i mina ögon gått från söt till snygg i sina skjortor och bläck byxor :)
jag satt tydligen och posade hela kvällen vilket jag inte förstår vad Han menar med det. jag var så trött att jag försökte hålla mig vaken. men jag tittade tydligen tillräckligt sött på honom för att han skulle vilja träffa mig igen.
och tack vara en påverkad vän som glatt lämnade ut både telefon nr och mejladress så fick vi kontakt.
första gången jag åker till Örebro efter det och åker upp till universitetet med Mile kommer de. jag möter dem alla 4 på parkeringen.
det hela slutar med att jag som skulle åka hem samma dag trots att Mile försökt köra övertalningsförmåga på mig stannar kvar över natten i Örebro för att Han gärna vill besöka stadens marknad tillsammans med mig.
sen var det nog kört.
det blev många långa telefonsamtal. på den tiden hade jag en telefon som la på av sig själv efter 2 timmar vilket resulterade att vi fick ringa upp ibland då våra samtal varade i mer än 2 timmar i sträck. tider.
6 månader på distans. varje helg och lov planerades. Dalarna-Närke-Dalarna..
sommaren 2005 flyttar jag dit. min vän bor där, tankarna hade redan funnits innan att flytta dit om jag skulle lämna min hemstad så allt föll på plats.
två år senare står vi inför vad vi ska göra. Han önskar studera vidare, jag har just kommit in i ett nytt liv och trivs med mitt arbete.. men vi lämnar det och blir sambos/särbos och drar flyttlasset till Östergötland.
vi lever som sambos tills sommaren då Han återvänder hem för sommarjobb, senare blir vi särbos i hela 8 månader då han gör sitt ex-jobb i Dalarna för att vi går i tankar om att flytta dit och det är bra att knyta jobbkontakter.
men vi blir kvar. vi ska ha barn. vi kanske ska flytta. vi vet inte riktigt. för det här är ändå vårt hem.
vi hinner med att åka till England en gång, Skottland en gång, pang så dyker en Japan resa upp och det är klart att vi ska åka - något vi pratat om att göra i framtiden dyker på oss på en gång, vi åker till Egypten och jag får visa en del av det jag upplevt under min uppväxt i arabvärlden.
vi har bestämt oss för att gå all in. my love.
tänk att vi hunnit med hela fem år tillsammans. det är otroligt. det är lång tid men oj vad mycket vi hunnit med under den tiden också. för även om Han är lugn och vi ALDRIG bråkat (jo jag vet att det är något fel med det, men Han bråkar inte så enkelt är det bara..märklig människa) så har det varit stormar och ställningstaganden som präglat vårt förhållande. alltid är det något vi måste klura på känns det som.
det började med att vi träffades i Idre. en historia som vissa berättar allt för många gånger. Han var långhårig och klädd i en gammal sliten sweatshirt men jag såg bakom detta den goa charmiga pojken. för det vilade väldigt mycket pojkcharm över honom och det gör det fortfarande även om Han i mina ögon gått från söt till snygg i sina skjortor och bläck byxor :)
jag satt tydligen och posade hela kvällen vilket jag inte förstår vad Han menar med det. jag var så trött att jag försökte hålla mig vaken. men jag tittade tydligen tillräckligt sött på honom för att han skulle vilja träffa mig igen.
och tack vara en påverkad vän som glatt lämnade ut både telefon nr och mejladress så fick vi kontakt.
första gången jag åker till Örebro efter det och åker upp till universitetet med Mile kommer de. jag möter dem alla 4 på parkeringen.
det hela slutar med att jag som skulle åka hem samma dag trots att Mile försökt köra övertalningsförmåga på mig stannar kvar över natten i Örebro för att Han gärna vill besöka stadens marknad tillsammans med mig.
sen var det nog kört.
det blev många långa telefonsamtal. på den tiden hade jag en telefon som la på av sig själv efter 2 timmar vilket resulterade att vi fick ringa upp ibland då våra samtal varade i mer än 2 timmar i sträck. tider.
6 månader på distans. varje helg och lov planerades. Dalarna-Närke-Dalarna..
sommaren 2005 flyttar jag dit. min vän bor där, tankarna hade redan funnits innan att flytta dit om jag skulle lämna min hemstad så allt föll på plats.
två år senare står vi inför vad vi ska göra. Han önskar studera vidare, jag har just kommit in i ett nytt liv och trivs med mitt arbete.. men vi lämnar det och blir sambos/särbos och drar flyttlasset till Östergötland.
vi lever som sambos tills sommaren då Han återvänder hem för sommarjobb, senare blir vi särbos i hela 8 månader då han gör sitt ex-jobb i Dalarna för att vi går i tankar om att flytta dit och det är bra att knyta jobbkontakter.
men vi blir kvar. vi ska ha barn. vi kanske ska flytta. vi vet inte riktigt. för det här är ändå vårt hem.
vi hinner med att åka till England en gång, Skottland en gång, pang så dyker en Japan resa upp och det är klart att vi ska åka - något vi pratat om att göra i framtiden dyker på oss på en gång, vi åker till Egypten och jag får visa en del av det jag upplevt under min uppväxt i arabvärlden.
vi har bestämt oss för att gå all in. my love.
Kommentarer
Trackback
