emelinaemelej

trollet har en cd där en av texterna med en svängig melodi särskilt fångar en förälders öra..

Lilla Skrutt har alltid brått
jämt ät hon på väg
hon får flänga som ett skott
med för stora steg.


Upp på morron klockan sex.
Vakna, skynda på!
Kastar i sig mjölk och kex.
Skrutt vi måste gå!


Raska på till bussen nu!
Heja, Skrutten min!
In på dagis klockan sju
med mössan ut och in.


Av med jackan, skynda på,
frukost, utflykt sen!
Sno dig, Skrutt, ta på dig då
snart går vi in igen!


Mellanmål, sätt fart nu, Skrutt,
vi ska samlas ju!
Se din pappa kommer, Skrutt.
Det är bråttom nu!


Hem igen, ät upp din mat,
snälla Skrutt, sno på!
Skrutt, du måste sova snart
kvick på nu då!


Lilla Skrutt har alltid brått
jämt är hon på väg
hon får flänga som ett skott
med för stora steg.


det är min stora fasa att hamna i ekorrhjulet där trollet ständigt stressas till att hänga på med förstora steg! för vem är det som sätter tempot?

om en och en halv vecka börjar jag jobba igen. nu krävs det tidiga mornar, bra rutiner och planering för att inte stressa fram och tillbaka varje dag.
jag tycker att texten är så sorglig..mössan ut och in när hon lämnas och marsch i säng.. vart tog tiden vägen? att se sitt barn, leka, vara delaktig, uppmärksamma och mysa?

men vad ska man göra? hur ska man kunna ändra förutsättningarna? det funderar jag en hel del på.

det är skönt ändå att jag har mina studier där jag till viss del kan styra mina tider själv, särskilt i vår när det blir dags att skriva examensarbete..  = kortare förskoletider. men samtidigt måste det gå ihop sig på andra sätt..jobbet måste ju bli gjort.