alla var där nästan
ja det var väldigt mycket folk ute. så de mesta och flesta som man känner igen. hela -85 gänget var där inklusive N som kommit hem från Norge. vilken otroligt trevlig karl. fröken S, sa han, är det något så säg bara till så fixar vi det. vad mer kan man önska?
träffade på en hel del av -82'orna också. kanske inte lika många av dem som man pratar med någon längre stund men ett hej och den eviga frågan "vad gör du nu? pluggar eller jobbar?" . Jo var redigt trött på denna frågan och försökte konversera om allt annat än just det, "vad gör du nu?",
för hur kommer det sig att vi är så intresserade av vad någon annan gör just nu. om de studerar eller jobbar? Hej jag heter....vad gör du är det mest vanliga på alla fester vid presentationer. visst det är en ice-breaker men sen då... är det meningen att det är hela vi. att vi är vårt yrke?
det kan kännas rätt meningslöst att berätta vad man gör. jag måste alltid komma med en förklaring på vad det är jag gör och det är aldrig någon som förstår i vilket fall även om jag hävdar att mitt jobb är otroligt viktigt och att kunskapen om AS och ADHD bör spridas så hamnar man alltid i någon lång harrang...och folk orkar inte ens höra hälften men känner sig manade att fråga när de inte förstår..
men det är väl så att våra yrkesval speglar en del av vår personlighet. varför jobbar jag med människor. varför är jag inte bilmeck eller jägarmästare. för att de områdena intresserar mig inte tillräckligt.
men mitt jobb är inte heller mitt allt även om det blir en stor del av ens liv. i mitt fall lär det mig mycket om mig själv också, det får mig att fundera över mitt eget beteende och mina tankar.
så åter till festligheterna för jag börjar inte jobba förren på måndag så allt som har med det ska jag plocka upp på måndag morgon klockan 8.30.
ja alla var ute. vissa roligare att träffa än andra. vissa känns knasiga, något man egentligen vetat om i flera år.
vi tacklas med gamla minnen och skapar oss nya.
nu är jag rätt redo att återvända tillbaka till Linkan faktiskt förutom att jag kommer sakna kollektivet förståss.
träffade på en hel del av -82'orna också. kanske inte lika många av dem som man pratar med någon längre stund men ett hej och den eviga frågan "vad gör du nu? pluggar eller jobbar?" . Jo var redigt trött på denna frågan och försökte konversera om allt annat än just det, "vad gör du nu?",
för hur kommer det sig att vi är så intresserade av vad någon annan gör just nu. om de studerar eller jobbar? Hej jag heter....vad gör du är det mest vanliga på alla fester vid presentationer. visst det är en ice-breaker men sen då... är det meningen att det är hela vi. att vi är vårt yrke?
det kan kännas rätt meningslöst att berätta vad man gör. jag måste alltid komma med en förklaring på vad det är jag gör och det är aldrig någon som förstår i vilket fall även om jag hävdar att mitt jobb är otroligt viktigt och att kunskapen om AS och ADHD bör spridas så hamnar man alltid i någon lång harrang...och folk orkar inte ens höra hälften men känner sig manade att fråga när de inte förstår..
men det är väl så att våra yrkesval speglar en del av vår personlighet. varför jobbar jag med människor. varför är jag inte bilmeck eller jägarmästare. för att de områdena intresserar mig inte tillräckligt.
men mitt jobb är inte heller mitt allt även om det blir en stor del av ens liv. i mitt fall lär det mig mycket om mig själv också, det får mig att fundera över mitt eget beteende och mina tankar.
så åter till festligheterna för jag börjar inte jobba förren på måndag så allt som har med det ska jag plocka upp på måndag morgon klockan 8.30.
ja alla var ute. vissa roligare att träffa än andra. vissa känns knasiga, något man egentligen vetat om i flera år.
vi tacklas med gamla minnen och skapar oss nya.
nu är jag rätt redo att återvända tillbaka till Linkan faktiskt förutom att jag kommer sakna kollektivet förståss.
Kommentarer
Trackback
