skogen fullkomligt kryllar av svamp i år. det är superkul motion att vara ute och gå över stock och sten och leta efter de små liven.

kanske är det speciellt roligt i år nu när vi har hittat ett ställe där de verkligen växer också så att vi vet vart vi ska gå. idag var det bara att gå till stället och plocka dem som vi lämnat efter oss förra gången och vi är inte ensamma om stället utan vi delar det med någon annan men ändå finns det så att det räcker till och blir över.

nu luktar det kantareller i hela lägenheten och på plåtar ligger trattkantareller och torkar..

har avnjutit en god omelett gjord på trattkantareller. mums!

efter att ha gått hela sommaren och våndats fram och tillbaka och bara väntat på besked så är det fortfarande bara nästan nästa klart..

Han har nu flyttat hem igen. men helt klart är den ändå inte. men nu är vi åter sambos igen.

att gå och vänta på besked som man inte kan påverka är det värsta som finns.

hela tiden dessa motsattspooler.

samtidigt som jag funderar över meningen med livet och att det ibland känns totalt meningslöst så finns den andra sidan att det är NU som räknas, vänta inte gör allt det där du vill göra.

inte grått, svart och vit på samma gång. inte svart eller vitt. svart och vit.

so that do I wanna do?

well I need to think about it ......................but not for to long, it might be to late.

600 inlägg thank you very much!

live and let die

den här veckan har varit så otroligt konstig. så laddad.

på sätt och vis är den över men ändå inte..

igår började dagen helt underbart med bra musik på morgonen som bostade humöret till topp..sen gick det utför och kom hem med ett rasande humör.

idag gick jag ut genom dörren fortfarande på ett rasande humör men när det var dags att gå hem träffade jag en speciell person som helt gjorde min dag...

om det inte varit för att gubben Pettson skulle vara så klok och den nallebjörn han är när man kom upp till kontoret som man förväntat sig skulle vara tomt så hade allt gått mycket enklare när man skulle segla hem..

men jag skulle aldrig byta bort gubben Pettson för allt i världen, någon större livsnjutande nallebjörn finns inte! och hans ord är världa sin vikt i guld. det är vishet det.

oj vilken överraskning jag fick idag...jisses hur ska detta bli egentligen?!

jag bakar lite kakor för att skämma bort kollegorna lite inför åter en dag med planeringsdag.

funderar över att jag aldrig lyckas få ut så många kakor som det står att det ska bli i receptet. det står 40 och jag får ut 26st.

märkligt!!

hur mini mini ska kakor vara i detta supersize samhälle?

jag och min roomie har pratat väldigt mycket mat. han som nyss flyttat hemifrån och snart in till eget och får bestämma helt själv. jag minns hur det var att botanisera i affären och laga massa läckerheter och ösa i svamp i det mesta något som mamma inte gillar. det var lycka.

jag har blivit matfokuserad när tempot har dragits ner i mitt liv även om studierna hänger över en hela tiden men det är ändå inte samma sak och så den nya rivstarten med träningen. jag har bara hunnit med ett styrkepass men efter det så var det kött som gällde. kött skulle det vara och ingenting annat. skulle aldrig passa som vegetarian. inte för att jag är så stor köttätare heller..men hungrig blir man.

längtar till middagen då jag ska göra lövbiff. ahh så gott.

idag är det litteraturstudier som står på schemat. det finns mycket att läsa men ändå känns det inte ett dugg betungande. jag är på något sätt ändå fri. jag styr över min tid och allt jag behöver ta hänsyn till är mig själv.

okej kanske ska ta lite hänsyn till min nya roomie också, bara för att jag ville gå upp strax innan 7 och bege mig ut på morgonpromenad så betyder det ju inte att det är den tid han önskar gå upp.

har varit på min morgonpromenad. så uppiggande. svalt i luften men solen som värmer ansiktet.

nu frukost och dusch och sen kanske läsa lite...

I was afraid to tell them, that they would judge me

they say they dont and laugh straight form their hearts so I know they cant be judgeing me

they just wish they were in my shoes looking through my eyes

ännu en dag i skolan. vad skönt det känns med en paus från allt annat. tror nog att två planeringsdagar efter varandra på jobbet kommer att räcka mer än väl för att täcka min dos av arbete.

föreläsning idag vilket betyder att man förhoppningsvis får lyssna till något spännande och nytt. hittills har föreläsningarna varit jätteintressanta..att leva som lytt..och historia kring specialundervisning.

tänkte dra till gymmet efteråt när jag ändå är där uppe på området och köra ett pass med kroppen också. tror att jag blir rätt nöjd sen...ett pass för huvudet och ett för kroppen. kan ju bara sova gott efter det.

om man går upp tidigt hinner man med desto mer...

...frågan är hur tidigt det är okej att gå upp?

03.20 vaknar jag av att Macy flåsar..bestämmer mig för att det är lika bra att gå upp så att hon får gå ut och den första medicin omgången. när vi båda ändå är någorlunda vakna. sitter halvsovandes inlindad i täcket på trappen och ser hur hon går runt och nosar på gården.

vaknar av väckarklockan igen 7.45...dags att gå upp igen för att hjälpa grannen att hissa flaggan då det är begravning idag.
passar på att ta med hunden ut en runda runt kvarteret också...

och nu är jag "pigg" eller vaken i alla fall.

frukost och ut på shoppingrunda i jakt på strumpbyxor och annat behövligt. i eftermiddag är det dop.

JZ och Becka skulle slå klackarna i taket ikväll...själv tror jag att det enda jag slår i taket ikväll är djupa snarkningar =)

i veckan har jag fått ta del av hoppet.

jag har fått cravings för sorgligt vacker musik på hög volym.

Ännu Doftar Kärlek - Marie Fredriksson

beroendeframkallande.

poff så hade hela veckan gått. den gick fort även om jag redan i onsdags trodde att jag hade gjort min sista dag.

ska nu tillbringa helgen hemma i Dalarna. Macyen har redan installerat sig i knät hos mig =)  och jag bara myser. att ha hund är bland det mysigaste som finns. (fråga mig igen klockan 4 inatt när hunden ska ha hjärtmedicin och efter en timme frukost på det samt gå ut med jämna mellanrum ca 4-5 timmar efter medicin intag då det är vätskedrivande..fråga mig då hur mysigt det är ;)

nej där har jag faktiskt misslyckats i min uppfostran av Macy, att äta frukost vid 5 på morgonen är inget jag skulle lära ut..det är snarare min far som lärt in detta beteende som drabbar resten av familjen när han inte finns på plats.
annars kommunicerar vi via teckenspråk Macy och jag. hon hör lite dåligt och har alltid gjort.


ett regnit Dalarna vi har kommit till. imorgon får det bli en kort shoppingrunda. det var faktiskt länge sen nu..

nu har jag haft mina två första dagar i skolan..

igår tvivlade jag något på vad det är jag har ställt till med. jag möttes som förväntat av en hel yrkeskår av lärare i diverse åldrar. ingen i närheten av min egen.

och det är jättebra för det finns så mycket att lära av generationerna som är äldre men samtidigt finns det ingen som är på min nivå, ny i yrket (ett yrke som jag för övrigt har examen i men aldrig utövat) som har min syn på saker och ting.

men idag kom det en försenad student som liksom jag påbörjade den nya lärarutbildningen 2001. medan "tanterna" ojar sig och blir helt uppjagade över allt nytt och skrivprocesser och litteratur och jag vet inte vad så ojar vi oss över alla tanter som ojar sig.

så idag har jag vänt på perspektivet och tänker att det är fullkomligt möjligt att jag står där med en specialpedagogisk examen samtidigt som jag går in i 30-års krisen...det kanske inte blir så krisigt i alla fall :)

för jag upptäckte en sak till att jag är lika dålig på matte som jag alltid trott att jag var... jag har varit helt insnöad på att utbildningen kommer att bedrivas på 4 år...men det är bara 3 år fick jag klart för mig igår. då blev jag glad...jag har redan tjänat in ett helt års arbete på bara en dag. inte illa.


nu ska jag bara försöka få ihop det här till en vardag. än känns det lite splittrat men det är ju bara första veckan än. igår ringde jag kontoret och kollade upp att allt skulle lösa sig..kontrollfreak eller vad? men så står jag ju på listan för potentiella samordnare....än en gång...men en kontorsråtta kommer jag aldrig att bli.

jag försöker byta fokus. nu är det skolan som gäller. det är inte helt lätt.

sitter med första uppgiften. inledande läsning och reflektionsuppgift utifrån mina förväntningar som blivande specialpedagog samt reflektioner kring Maj-Gull Axelssons bok Aprilhäxan.

och jag måste säga att jag går bet. boken var för mig otroligt förvirrande. jag tror att det fanns en anledning till att jag inhandlat den på en bokrea för många många år sedan men aldrig läst den. men av vad jag har förstått så antingen faller man pladask eller så gillar man den inte alls. jag tillhör den sista kategorin. men nu är den läst och några rader har jag lyckats plita ner med viss ångest och funderingar kring vad det är de är ute efter egentligen. den eviga frågan som student. helt fel egentligen men det är oftast det som ger utdelning tyvärr!

och mina förväntningar på programmet...ja ännu en fråga jag avskyr. jag brottas med att inte ha förväntningar i livet då besvikelserna kan bli allt för stora. mina förhoppningar är att jag någon gång i livet lyckas ta mig igenom studierna och bli den specialpedagog jag vill så att jag får fortsätta med det som väcker min nyfikenhet och min drivkraft, som får mina ideér att spruta och min person att utvecklas. att jag ständigt får utmanas i livet. ge och få. en insats av betydelse.

kanske ska jag bara länka till min blogg så var uppgiften klar ;)

det är fortfarande ganska tidigt på lördags morgonen, klockan slår precis 8. ändå har jag hunnit vara vaken i mer än en timme.

mina tidiga morgonpromenader under veckan resulterade i att jag somnade som en stock igår redan strax efter klockan 20. det är skönt att få sova när man är trött. ändå är det som att det finns en oskriven regel att så tidigt kan man inte gå och sova på en lördag.

och resultatet blir att jag kommer att hinna med mycket under min lördag. strålande solsken är det ute just nu också. kan det bli bättre än en dag i skogen?

loving it!

äntligen fredag. nu släpper jag allt och på måndag får jag inte bara sovmorgon utan jag börjar skolan också.

har en reflektionsuppgift att skriva under helgen nu.

ska försöka komma ut i skog och mark och leta bär och svamp i helgen. fylla på min frys ytterligare. har nästan fyllt upp den extra frys jag inhandlade för en månad sen =)

ännu ett lyxproblem.

det finns problem som det enorma kaoset på jobbet...och sen finns det lyxproblem..

nu är det bokat och klart inför Skottlandsresan i april. längtar så efter att åka över igen, det var ju faktiskt länge sen nu..över ett år sedan jag var i GB.

ser fram emot bröllopet också....men jag vet att jag kommer sakna farmor så mycket när jag väl kommer över. hon kommer att fattas nå enormt. hon som var full i åsikter kring vilka män vi valt in i våra liv...det gällde att få dem godkända. Vxx's blev godkänd vilket måste vara roligt..den förra var lite mesig enligt farmor..

hon som skulle skoja och stoja..

mest av allt ser vi nog alla fram emot att få se Cadburys uppgift som ringbärare...min kusins hund... hur ska nu detta gå? säkerligen bra för han är väldresserad men dreglar en del...men han kommer säkerligen vara mycket stilig.

I wanna go now!!

innan semestern funderade jag mycket över en sak. vad som är rätt och fel. tvivlade teoretiskt på min intuition fast jag egentligen har en stor tilltro till min egen förmåga och att mina känslor stämmer. jag brukar inte ha fel (men man ska ju inte säga aldrig...eller något)

men jag har kommit fram till att jag tror på kärlek och gränssättning. tough love helt enkelt. jag kanske uppfattas som snäll till en början men jag är definitivt inte mjäkig. jag är nog snarare benhård på gott och ont. det är inte lätt att övertala mig...även om JZ tror att jag går att manipulera haha sällan lär jag ju säga, jag ser igenom allt ala Stålmannen

men sån är nog jag och det är mitt verktyg. jag har fått den fina komplimangen att jag kommer med verktygslådan och delar ut de rätta verktygen för det är inte alltid man ska ha hammaren utan ibland kan det vara bra med en skruvmejsel...


sen läste jag tidningen i måndags när jag väntade på att joura..(för övrigt har jag där tagit ett uppehåll på en termin :/  jobb och studier först)

Elisabet Höglund skrev en krönika i E.

hon tar upp begreppet nånannism som betyder att någon annan ska fixa problemen åt en. regering, kommun, f-kassa...alla andra aktörer utom en själv.

jag blev ju genast intresserad av att läsa mer om detta då hela jag skakar bara jag tänker på det...

curling människor som sopar problemen framför

den nya generationen som inte vill jobba men vill tjäna mycket och allt ska vara så snyggt & design och leva livet trallandes..

citerar E H " Nånannismen har bidragit till att larmslå folks förmåga att själva lösa sina problem. Det är sannolikt också den som är orsaken till att så få svenskar vill bli egna företagare. Usch, då måste man ta hela ansvaret själv."

jag kan ju hålla med om det där sista att det är rätt skönt att vara anställd...men det vore ju konstigt om man inte själv blivit påverkad av detta fenomen...men jag måste ju säga att jag har vett att inse att det måste ju också finnas gränser!!

oavsett så måste varje människa ansvara för sig och försöka på bästa sätt att reda ut situationen, ibland tillsammans med andra för ensam är inte alltid stark. det är inte det utan det är de skeva förväntningarna som upprör mig. titta inåt och se vad kan jag göra för att förbättra min situation. jag vet att det inte alltid är så lätt för man fastnar lätt i sina egna hjulspår men då finns det utomstående som kan visa en på rätt väg igen.



undrar just hur samhället ser ut om 50 år...när vi växt upp och fått barn som vi fostrat...jag blir lite oroad faktiskt..


nej jag ska fortsätta klaga över mina problem men jag ska se till att lösa dem själv.

en gång läste jag i en skönlitterärbok att omständigheter förändras inte människor och det har fastnat hos mig

för det är nog så att allt runt ikring oss men vi själva förändras inte speciellt mycket mer än vår naturliga utveckling. för självklart växer vi upp och mognar...vi utvecklas men i grund och botten är vi ändå de samma på något sätt..

när vi träffar klassen igen på återträffen så har de flestas omständigheter förändrats med människorna, mönstrena, rollerna är oftast de samma..

just nu förändras omständigheterna nå enormt.. undrar vart detta kommer att sluta. undrar hur länge jag vill vara med om dessa omständigheter. hur länge man orkar  mäkta med.

men då är det tur att det finns människor runt ikring som inte har förändrats. som är de samma. för det är just därför man tycker om dem, för dem de är.

i förrgår fick jag ett mms från GB att baby Ashlyn Georgina var född..min kusin har blivit far.

idag fick jag veta att vår granne avlidit efter sjukdom och ålderdom.

vad livet förändras snabbt.

jag önskar att jag var några år yngre och började universitetet på riktigt. yngre önskar att de var äldre.

vi glömmer bort att vara här och nu.

jag ska försöka vara lite mer här och nu och göra det jag vill göra och har möjlighet att göra just nu för jag är i den bästa åldern för att göra allt det just nu. inte då och sen...nu.

ett av mina berömda ryck är i farten igen. har precis kommit tillbaka från en morgonpromenad. riktigt skönt att komma ut men frågan är hur länge man orkar gå upp klockan 5 på morgonen.

är rätt dålig på att gå och lägga mig på kvällen för jag ska bara ala Alfons Åberg..

men idag och igår har jag varit ut och man får se till det jag faktiskt gjort.

nu är det nog dags för lite frukost. ska bli gott.

nu har vi tillbringat en helg i Örebro. på fredagen efter jobbet bar det iväg uppåt. mötte Honom på stationen och sen strosade vi en stund på stan. träffade på Miles man så ryktet om att vi var i stan spred sig snabbt och en fika med Mile och lilla A skulle bli av.

men det blev den inte då hennes svärföräldrar fick ett infall att åka till Blge och hälsa på.

så under lördagen for vi in till stan och strosade lite mer. tittade på Open Art. det här med konst kan ibland vara mycket svårt tycker jag. men det är väl så att det ligger i betraktarens öga och det är mycket som kan falla ur ramen för begreppet konst om man frågar mig..

en del konst är bara läskig som den stora handen med ett pekande pekfinger som finns i vattnet utanför Örebro slott.. den fick en verkligen att haja till.

låg i en park och åt jordgubbar och köpte glass.. bara en vara dag. mycket länge sen det var så enkelt.

sen kläckte jag idéen att vi borde göra vad vi kan för att hjälpa. där det finns hjärterum finns stjärterum. vi la ut en annons om att ta in en ny roomie.

bostadsbristen bland nya studenter är enormt stor, större än tidigare år och just nu har vi inte hunnit inreda helt efter att C flyttade ut samt att Han inte riktigt fått besked från universitetet än och därför kanske blir kvar ett tag till i Dalarna..

så varför inte?.....typ.

men denna gången är det enbart under en period tills studenten hittat något eget för det är trots allt mycket skönare att bo själv eller med min sambo...fast kanske den ultimata roomien finns? fast det kanske är då man blir sambo?!

nå väl...en annons lades ut vid 19.30 tiden...20 minuter senare hade det kommit hela 4 svar! när vi tittade senare på kvällen vid 23 tiden hade det ramlat in 15 svar och idag ytterligare 5... så nu är annonsen borta och vi har valt..

får se hur detta blir...

efter mycket regn kommer solsken. jag hade nästan gått och ställt in mig på att det här skulle bli andra sommaren då jag inte badat. luften har kännts kyligare och jag började nästan vänta på att hösten skulle stå runt hörnet..

men då kommer den. solen. i samma veva som jag börjar arbeta igen. såklart! för vad är väl två veckors växlande semester väder mot en veckas jobb med sol?

har en härlig lat morgon idag då jag lyckades komma upp tidigt i morse, hade en lång frukost med C som är här för en sista (?) gång. återfick nycklarna och hon fick med sig det sista som hon glömt innan det bär av till Norrland.

strosar runt lite och plockar. har nästan packat klart min väska för en helg i Örebro.


och vi väntar fortfarande på besked.. skulle kanske ha kommit igår..men nej...snart så..kanske..hoppas..


jag har gått och blivit äktenskapsförmedlare också... kanske är det så att jag lyckas vart 10:e år.. för det första paret tussades ihop för 10 år sedan...och jag vill ha en fest för att fira detta!!
och nu har jag lyckats tussa ihop en upp över öronen, svävande på moln Jess med the love of her life? ( återstår kanske att se, lite tidigt ännu va?)

men feeling bad för Han som det inte blev...även om det slutgiltiga svaret inte ligger hos mig så fick min frågan och fundering allt att ta en ny vändning.. Kan du se en framtid tillsammans? Drömmer ni om samma saker eller drar ni helt åt olika håll?

sen att Han och jag har blivit förebilder för distansförhållande känns just nu bara helt idiotiskt. det är väl inget bra med distansförhållanden?!
min sambo och jag har inte varit sambos på 7,5 månad nu...det börjar kännas. just nu vore det skönt att ha någon att komma hem till, som man kan få ha sin fritid med, något annat att koncentrera sig på, någon att prata med men framför allt någon som är där men kan vara tyst. och inte vilken någon som helst utan just Honom.

bilder från världsarvet Falu Koppargruva


gruvan sett utifrån


vi var alla mycket snygga i orange, en färg som klär alla :)


trädetaljer som bevarats


det är gångar överallt i gruvan


en mycket gammal skottkärra

fotade såklart våra fynd från skogen. mums.

måste uppdatera lite med bilder känner jag..

har fotat min långa gengliga tomatplanta som blommar en hel del just nu och idag såg jag min första blivande tomat. yes!

även chiliplantorna börjar producera frukt nu. de som kom så fort, blommade tidigt och sen liksom stannade av..men nu så.

jag gillar struktur och rutiner och nu återvänder de på sätt och vis sakta till mitt liv. jag går upp på morgonen och kör igång. lite skönt är det.



hittade en fyrklöver när vi var ute och meckade med bilen så nu kan väl bara turen vända och allt lossna? några få önskningar som väntar på svar..sen ska det väl bara vara att köra på?! :)

nu har mina tankar kring julen kommit igång. årets design för julkorten är en färdig tanke och några av julklapparna har hittat sin fullträff. nu återstår bara att klura på resten av klapparna och dess innehåll.

det gäller att starta i tid..

vad är väl en fest i Dalarna...? kanske alldelens underbar...I will never know...eller jo det kommer jag för det kommer säkerligen tas en massa kort, läggas ut på facebook och bläddras igenom på åtskilliga datorer =)

men det har varit bra att vara här nere och njuta av en lugn helg hemma med Honom innan jobbet drar igång på måndag.

idag har vi strosat lite på stan och suttit på en av de många uteserveringarna och ätit lunch. solsken fick vi på oss och pigga blev vi av det.

nu till kvällen har vi mekat med bilen. jag har varit kontrollant ;)  kollat så att lamporna lyst och tittat på bromsar.

laddat nu med hemgjordpizza som precis pep att den var klar och film.. mys!!

när jag vaknade igår kände jag av värk i armarna och tänkte: härligt träningvärk i armarna = mer fit

senare på kvällen upptäckte jag att min värk var blåmärken...på armar, ben, knä och en svullen högertumme..och detta har jag åstakommit efter att ha burit hem bokhyllan fullt uppsatt...ner för två trappor, in på snedden i en skåpbil och ur igen och in i lägenheten. snyggt blev det.