emelinaemelej

den senaste veckan har gått förvånansvärt långsamt. men jag har hunnit med mycket.

måndag en stund skola. tisdag helt ledig med massor av pyssel. på onsdagen var det jobb med handledning på morgonen.

fick se en film på handledningen som var jättebra. det handlade om en kille som hade diverse olika diagnoser som målade tavlor och var en riktig talang. det som fastnade hos mig var när han blev intervjuad av en reporter från lokaltidningen och de pratade kring diagnoser och reportern ändå fastslog att du är ju först och främst människa, en person med personlighet. han fick en stor spontan kram som fick honom att helt komma av sig. så rörande.men så rätt.
motsatsen var det när personen berättade om det gruppboende där han bodde där pesonalen tjatade om att han skulle vara med på diverse olika aktiviteter, dricka oboy och gå ut och äta osv. saker som HAN inte var intresserad av. han ville göra andra saker i sitt liv.

bemötande.


på torsdagen var det jobb och på kvällen hade vi julfika för alla intresserade. vilken lyckad kväll. vilken kick. det gjorde allt roligt igen.

för jag tycker just nu att det känns så tråkigt med mycket. men på fredag morgon fick vi en överraskning som hette duga. Nybbe stack in huvudet på kontoret. saknar de pedagogiska diskussionerna och alla teorier han har som man lär sig så otroligt mycket utav. det är en handledare på heltid det som får en att tänka i nya banor.

det kanske är därför det är lite tråkigt nu för att vi hinner inte med det och de finns inte helt naturligt i vardagen. hjärnan står still och trampar och det farliga är att hamna i något slentrianmässigt.

men nu ska jag gå på julledighet. enbart skolan att tänka över. för det är klart att en 5 sidor uppgift finns över en över jul och nyår in i januari.