emelinaemelej

hörde reklam på radion idag om en ny teknisk pryl som ska hjälpa oss att hålla koll på livspusslet. den kan säkert vara jättebra för en del av de personer som jag träffar i mitt jobb som ett hjälpmedel.

frågan är hur stort behov övriga har av denna nya superpryl. jag är inte helt såld på en pryl som ska göra oss till mer effektiva människor. prylen ska hjälpa oss att komma ihåg våra fyra barns träningstider, föräldramöten, utvecklingssamtal, besiktningstid osv.
ska vi bli mer effektiva - läs stressade -  ska vi verkligen bli mer effektiva på att klämma in mer saker i vårt livspussel?

jag vet att jag inte är den som ska uttala mig om detta då jag har svårt att begränsa mitt livspusslande men jag vet i alla fall att jag inte behöver den nya superprylen för att påminna mig om allt jag vill göra för då skulle det sluta illa. med huvudet i väggen.

det andra som fångade min uppmärksamhet i reklamen var att den var riktad tll en man. många tekniska prylar är ju generellt riktade till män. den här mannen hade fyra barn vars alla aktiviteter han skulle hålla reda på...
....vad hände med kvinnan som sköter markservicen? för är det inte så att vi har en generell bild av kvinnan i familjen som håller i alla trådar, som kommer ihåg barnens idrottskläder, föräldramöten osv. borde inte hon vara behjälpt av just denna pryl?
det hela handlar om intresse.

när jag skulle köpa min dator bad jag Honom höra sig för om alla tekniska saker som jag är helt ointresserad av. den kvinnliga försäljaren pratade på om alla finesser och prestanda. efter ett tag frågar hon vem som ska ha datorn. när hon får klart för sig att det är jag som ska ha datorn ändras taktiken och hon visar mig genast locket som har en mycket fin blank svart yta med mönster på. stilren och snygg säger hon, om hon får vara lite personlig...

bahhhh. jag tackade och gick därifrån, inte ett dugg intresserad av att köpa en dator av henne.